A little more than a year ago I was diagnosed with Fibromyalgia. I wasn't overly surprised since I had been feeling less than good for a long time. The feeling when the doctor told me was very similar to the feeling I got when I was told there was no heartbeat when I was pregnant and when I was told I will never have more children. The words were heavy and light in the same moment as a piece of my heart shattered. The words changed me, my life, my world. That same day a lot of thoughts, memories, and questions flew through my mind. I sat on my bedside and felt betrayed by my body, betrayed by time and betrayed by life. I will never be cured, at least not as things are now. I might go into remission, some do, but the illness will still be there. When I went to bed that night my childhood came back to me....
Häromdagen pratade jag med en god vän i Sverige. Hon och hennes familj hade varit en vecka i ett varmare land. Vet du, sa hon, när jag kom hem och öppnade Facebook blev jag så ledsen. Nu har jag precis varit i ett land som kämpar hela tiden. Ett steg närmare demokrati. Ett steg närmare det vi har. Och här hemma...hon tystande ett slag. Det folk skriver är fruktansvärt och nu har de börjat att ta bort vänner som har andra åsikter än dem. Jag kan förstå, sa hon, att man kanske blockerar deras flöde för att man mår dåligt av det de skriver. Men att ta bort någon man känt i kanske femton år... Jag hörde på hennes röst hur upprörd hon var. De var så vänliga mot oss hela tiden, fortsatte hon och berättade om landet hon precis varit i. Och här hemma är folk bara arga. Och nu säger Sverige Demokraterna att de ska tvångsinta kvinnor som röker under graviditeten. Fattar inte folk att ju mer vi bråkar desto mer makt får de och sedan är det försent. De kommer ta över polisen....h...